Thursday, June 23, 2016

Uppföljning Apidura

Efter ett par långturer med mina Apiduraväskor på cykeln känns det som man kan börja utvärdera hur de funkar jämfört med andra populära produkter. Kortfattat får jag nog konstatera att jag är nöjd även om det finns vissa anpassningar att göra för att bättre passa _mina_ behov.

Först till rakning är styrväskan. Modellen är designad för att hänga under styret, snarare än vara placerad framför. Infästningen mot styret är enkel men funktionell men om man inte har ett relativt högt styrrör eller extra spacers kan det bli svårt att få plats med en dynamolampa under. En liten brygga/båge från frambromsen kanske kan hjälpa till att hålla väskan i ett högre lägre, men det har ännu inte blivit ett akut behov. I nödfall funkar även en enklare lösning som t.ex. ett "out front"-fäste för Garmin (motsv) riktat nedåt som tillräckligt bra stöd..

Storleken på "compact" är, namnet till trots, i min mening fortfarande onödigt bred - 50 cm "platt" - även om man med hjälp av rullstängningarna kan göra den relativt liten för att passa in mellan "dropsen" även på ett smalare bockstyre och ändå inte besväras av att den "känns" när man tar lägre grepp. Rullad till 30 cm bredd får jag plats med det mesta i klädväg som jag behöver för en längre brevet. Hade inte skadat om den orullad var en 10-15 centimeter kortare. Vikt 210 gram.


En liten påse med regngrejor


En liten påse med varma(re) kläder


En liten påse med rena(re) kläder


En liten påse med nattgrejor


Färdigstuvat


och stoppat i säcken

Den största nackdelen är nog att den modell jag har inte är helt vattentät eftersom sömmarna inte är tejpade. Till årets kollektion har det även kommit en "dry"-variant men jag har istället en 4 liters lättvikts "torrpåse" från Sea to Summit (Ultrasil heter modellen) som passar perfekt inuti rullen. Eller om man har en bra framskärm och använder tillbehörsväskan frampå så verkar rullen bli tillräckligt skyddad för att klara sig ändå.

Tillbehörsväskan däremot behöver betydligt bättre omsorg som t.ex. regelbunden impregnering och noggrannhet med att stänga dragkedjan helt varje gång för att inte läcka in vatten och eftersom den saknar dräneringshål i underkant så kan det lätt bildas små sjöar i botten på väskan. Då den hänger framför rullen antar den dessutom en lätt böjd form vilket gör att saker som ligger långt ner kan bli lite väl svåra att komma åt i farten så det gäller att tänka sig lite för när man packar. Vikt 130 gram.


Styrrulle & tillbehörsväska monterade - ovanifrån


... framifrån ...


och från sidan

Tricket med att få väskan att sitta bra är gummibandet på fästet ska sitta snortajt om styrlindan (som gärna får vara lite extra greppig), dvs se till att den lilla resåren för att samla upp överbliven rem ska inte ligga mellan. Sen är det nog en fördel om man drar åt remmarna med rullen lite "uppvikt" så att den låser fast med sin egen vikt när den vinklas ner.

Topprörsväskan (regular, inte extended) funkar ungefär som de flesta andra liknande jag använt, den fästs enkelt och säkert med kardborreband runt överröret och styrröret. Öppningen är en vattensäker dragkedja som stängs framåt/uppåt, den är lite smalare än t.ex. Topeak Fuel Tank och funkar för mig att även ha monterad baktill mot sadelstolpen utan att vara irriterande i vägen för knä eller lår.


High5!

Det som inte riktigt funkar perfekt är att karborrebandet framtill kunde vara infäst lite längre ner för oss som inte kör med spacers under stammen, men detta problem har jag i princip lika på alla väskor av denna typ. Pga detta har jag modifierat mitt exemplar genom att trimma av lite av bandet så det passar bättre. Utrymmesmässigt får det plats en 2-3 lätta racerslangar + däcksavtagare och någon gel eller ett antal gels och andra småprylar. Hade nog valt den större modellen om jag köpt en idag. Vikt 62 gram.

Sadelväskan från Apidura har jag (faktiskt) inte fått så mycket användning för, oftast har det räckt med en (betydligt) mindre Ortlieb packad med några slangar, multiverktyg, en liten bit frottéhandduk, laglappar + solution, kedjelås, ett par diskhandskar. Den enda gång som "resväskan" testats ordentligt var på förra årets 100-milare då jag verkade vilja ha med mig "allt" jag kunde hitta i klädväg + ett extradäck. Det jag upplevde var att den trots sin storkel och form inte svajade märkbart (även om det förstås märks om man har några kila extra under rumpan). En mer uttömmande utvärdering än så av sadelväskan får vänta tills jag har något vettigt att skriva.

Infästningen är helt med kardborreband och kräver inga förmonterade fästen. Formen smalnar av mot sadelstolpen och gnager inte mot mina mediokra lår. Precis som med styrväskan är den modell jag har inte helt vattentät eftersom sömmarna inte är tejpade men den har en skyddande bit "integrerad stänkskärm" i underkant. Till årets kollektion finns även en "dry"-variant i syndigt svart. Vikt 320 gram.

Avslutningsvis en bild med "extra allt"


Packad och glad!

PS I dagarna har två modeller av Apiduras väskor i samarbete med Rapha presenterats, kollar mer här och här. Spontant tycker jag de ser snygga(re) ut men undrar hur man tänkte när det inte även gjordes en blå/vit/rosa version av "necessären".

No comments: