Friday, December 23, 2016

Bokslut 2016 & Mål 2017

Summerar 2016 med en vecka till godo, detta år blir det inget Rapha Festive 500 för mig utan byter det mot en hel veckas vila och återhämtning från trainertröskandet, ändå en dryg 60-milare mer i år än förra året. Vidare var antalet brevetstarter för mig färre tidigare 2015 (6 vs 9) men åas gick det undan rejält på vissa av dem med en 40-milare på 13:45 och 60-milaren på 21:55.

På målfronten kan jag bara repetera det jag tidigare konstaterat att avverkades hälften innan juni var utgånget och då var även 2 av målen var redan missade (det hemliga var att göra en "Everesting" men det blev det liksom aldrig läge för). Det kvarvarande målet med 50 h MTB landade på 64 h + en handfull KOM (varav det visst bara återstår 2), det var verkligen ett lyft att köra 29er även om den gamla 26:an har sina fördelar när det blir riktigt knixigt.

För 2017 blir målen:

  • Minst 5 brevetstarter
  • Varav En brevet på för ändamålet oavsedd cykel, nu när Brompton har använts återstår bara Bullitt...
  • Ett eget äventyr, nattligt eller långt eller både och.
  • En runda på 100 mil eller mer, t.ex Södertäljes 1000K - för god för att avstå.
  • Mer social cykling som t.ex. #thelongestday eller #øresundinvitational
  • Något lopp på MTB hade väl varit kul (?)
  • Mer cykling med min fru.

Cykla lungt!

Wednesday, December 21, 2016

New Life

Årets kortaste dagen idag och förra torsdagen passerades 40-strecket för undertecknad. Den fina vaxade guldkedjan var i ett av paketen och nu är den stora frågan vad CAAD10:an mer ska bestyckas med. Eftersom jag nu uppnått den riktiga åldern för att kallas MAMIL ligger SRAM Force 22 ligger nära till hands med ett fräsigt aerostyre och ett par halvhöga kolfiberhjul. Kanske med en BB30 till BSA adapter för att kunna köra Rotor 3D24 och Power2Max effektmätare och definitivt i bara svart och vitt som färgschema.

Wednesday, December 14, 2016

PB 20:a

Efter att i förra veckan mest haft sega ben sprattlade det till igår med resultatet att det blev ett nytt PB över 20 minuter på 328 W eller ca 4,75 W/kg. Nu gäller det bara att hålla ut i 4 månader till...

Strava:

Saturday, November 26, 2016

En månad in i tröskverket

Det böjar likna ... om jag inte kärlek så åtminstone någon typ av rutin i träningen. Favoriterna just nu är TrainerRoads pass med sexiga namn som "Thunderbolt", "Jobs", "Jacks", "Stevens" och "Dicks" med kortare intervaller på 5, 6 eller 8 minuter över tröskel med kort vila kryddat med ett pass i veckan med längre intervaller och något lägre intensitet. Nu är det väl precis som med trainertröskandet som med "riktig cykling" att det aldrig blir lättare, man blir bara snabbare eller snarare starkare och i detta fallet stämmer det hittills rätt bra med en smutt ökning på 5% över 4 veckor.

Nu kör jag en lite lättare "vilovecka" innan julspurten sätter in och vem vet om det kanske det händer något kul innan dess också =)

Thursday, November 3, 2016

Breaking News

Luke Bryan cyklar. Och det i spandex! Vem hade trott detta?

Thursday, October 27, 2016

Vackert väder

Är ju inte bara en låt av Peps utan även något man väldigt gärna vill ha på sin cykelrunda. Tidigare har det funnits sidor som t.ex. www.weatherbagel.com där man matade in sin GPX/TCX-rutt, starttid och snittfart för att få en väderkarta men den blev mest som, just det, en karta.

Nu har det dock dykt upp en app, vad annars liksom, där man gör samma tre försteg som att mata in runda, starttid och snittfart men istället för "bara" en karta får man dessutom lite snygga diagram som gör det lättare att överblicka hur vind, temperatur och nederbörd varierar för rundan. Rutten kan dessutom plockas direkt från olika andra tjänster som Strava, Runkeeper etc.

Och, ja den finns för iOS också.

Tuesday, October 25, 2016

Trainertime!

Sommaren hängde visserligen kvar länge men nu har "äntligen" hösten kommit och samtidigt som odometern precis tickat över 1300 utomhusmil för året har det också blivit dags att damma av trainern och börja planera för en strukturerad och fin säsong av inomhusträning. Efter att de senaste två åren ha prioriterat höstlig utomhusdistans före kvalitetstid i förrådet är det dags att pröva framgångsreceptet från 2013/2014 med en uppbyggnadsfas som börjar (redan) i november.

För 5e året i rad blir det TrainerRoad som håller mig sällskap i mörkret men till årets tröskande hoppas jag kunna pröva deras Android-app och slippa bära laptopen fram och tillbaka för varje pass. Mobilen jag har stödjer ju ANT+ så det borde vara funkis men hur bra eller dåligt det är med en mindre skärm vet man ju inte förrän man testat. Klart är dock att frisyren kommer fönas av den trogna vindmaskinen...

Så vad väntar jag på ?

Tuesday, October 11, 2016

Grinduro

Att cykla en runda med kompisarna på blandat underlag med tidtagning på ett par olika specialsträckor - låter väl gruskul! När kommer Grinduro till Sverige?

Monday, October 10, 2016

Skogshjulskul

Har ju inte skrivit så mycket om den skogscykling som numer utgör en rätt signifikant del av min tid i sadeln. Det blir dock inte så många mil, men desto fler pulsslag och helfestliga upptäckarturer kryddat med lagom dos av Strava-hets. Den nya XC-raketen som köptes i somras har redan hunnit gå lite drygt 70 mil med ett (relativt) minimum av modifikationer (bara byte av sadel, däck + slang och växelreglage + bakväxel).

Men förra veckan blev det ändring på det! Från ActionSports levererades nya customhjul med blandad kompott från från DT Swiss - den nya X361-fälgen på 350-nav och Competition Race-ekrar. Vikten på 781/911 gram fram/bak är kanske inte superlätt men ändå 450 gram mindre än de som satt på original, till det ett par 160 mm skivor som lättade ekipaget med 100 gram till.

Testrundan blev lite stigsnurr i Skrylle med en klart kvickare cykel och PR på 21 Strava-segment (fastän det i ärlighetens namn ska sägas jag inte är alls särskilt snabb här utan fortfarande mest försöker lära mig banan). Mer kontroll, snabbare svängar = roligare körning helt enkelt. Mumma!

Wednesday, September 28, 2016

Marginal Gains

Häromdagen vägde jag vajer och hölje till bakväxel min BMC TE02. Heldraget hölje från växelreglage och hela vägen bak gick på 52,9 gram + 6,0 gram för den lilla dämpande skumgummibiten för att slippa skrammel inuti ramen byttes mot Jagwire Elite Link med 9 gummigrejor vilket in alles blev 46,3 gram. Plus att den nya vajern var 3 (komma noll) gram lättare så totalt sparades hiskeliga 15,6 gram och på köpet fick jag siliconlena och stensäkra växlingar genom hela registret.

Sporrad av denna enorma framgång gick jag även loss på hölje och vajer till framgaffelns fjärrstyrda låspinne med kvarvarande liners och alu-hylsor. Höljet, som var en bra bit för långt efter att jag sänkt och kortat styret, gick på hiskeliga 17,5 gram medan ersättaren vägde in på 8,6 gram + att jag nog klippte av (minst) ett gram vajer så vips var ytterligare 10 gram borta.

Nästa vecka överväger jag att också tvätta cyklen...

Sunday, September 25, 2016

Øresund Runt

Efter veckor av nogsam planering och delikat avvägande av distans vs tid var det igår äntligen dags för en liten familjär säsongsavslutning signerad #teamhc. Upplägget var lika smart som enkelt - uppstigning i ottan, mötas upp i Lund strax innan 7 för att köra en #lagomdistans till Köpenhamn via Helsingör.

Morgonen var småkylig men magiskt fin när jag rullade iväg, solen var precis på väg upp och det kändes att det här kan bli en riktigt bra dag. Utanför Viggos stod Oscar och stoltserade med en tidning innanför tröjan, själv hade jag kört lite mer safe och hade den fodrade vindvästen på.

Efter lite inledande småsnack norrut från Lund vek vi av från planen redan efter en dryg mil då jag hade nosat fram ett närliggande Stravasegment som såg ut att vara görbart även för lite morgontrötta småbarnsföräldrar. Väl på plats visade sig segmentet vara en grusvägsbacke men eftersom ingen av oss räds lite skit under naglarna så var det bara att bomba på så ben och lungor fick en bra genomkörare med ca 3 minuter "full gas".

Sen lite mer rull och småsnack upp till och över Söderåsen innan vi kom till (för oss) ocyklade vägar på väg in mot Helsingborg. Det var inte många cyklister ute denna fina brittsommardag men av de två vi såg var den ena en annan brevetist, Jens Gravesen från Danmark som skulle ut och köra en egen 30-milare upp mot Kronobergstrakten.

.

Perfekt timing till färjan där vi efter kvittering av biljetter inte ens behövd klicka ur pedalerna innan vi parkerade längst fram (eller var det bak?) på färjedäcket. Det som var mindre perfekt var min Garmin 810:a som bestämde sig för att krascha hejdlöst och sudda ut alla spår av rundan så långt. Men sånt händer (tydligen) och det var bara att le åt eländet och fundera en gång till på varför man inte köper något som nytt, större och bättre

Uppför trapporna och in i kön för att köpa två röda (men ingen grön) och som gick ner utan protester. Funderade ett tag på om skulle bunkra upp med ett kilo vingummin men kom inte på något bra stället att ha dem på resten av resan (förutom i magen då). Vips var det var så såg vi Kronborg och det blev att glida nedför trapporna igen och rulla av i Helsingør

Nu var det bara att lyssna och lyda för mina egna turer på denna sidan sundet kan jag räkna på ena handens tumme. Först följde vi Nodre Strandvej till Dronningmølle innan vi vek av söderut och in på vägar som bl.a. nyttjas vid såväl brevet och IM-lopp. Lönlöst således att försöka få någon högre placering på de otaliga Strava-segment vi passerade även om det i ärlighetens ska sägas att vissa försök faktiskt gjordes.

Här på andra sidan sundet var det gott om racercyklister, bl.a. mötte vi den sportwooltäta "RCC and Friends Ride"-klungan på vägen (och utbytte glada hälsningar) och ju närmare København vi kom desto tätare blev det med cyklister vissa på snabbare cyklar än de kanske hade bruk för. För att inte göra vårt upptåg alltför larvigt lurade Oscar upp mig för "Mallorca-backen", ett fint sätt att bränna vad som nu fanns kvar at lite sprätt i benen inför skyltspurten mot Klampenborg (i vilken jag inte ens riktigt kom upp ur sadeln innan det var avgjort).

Avslutningsdelen blev paradcykling med ett enda stort flin bara att man får uppleva hur en bättre version av cykelinfra kan se ut innan det var dags för att samla ihop oss och våra respektive familjer till vår lilla säsongsavslutnings stora begivenhet med glass, smarrig mat, lokal öl och en GT som verkligen inte gick av för hackor. Lovely!

Strava:

Wednesday, September 7, 2016

Don't be a D**k

Över en månad sedan jag senast skrev m något här och tyvärr kommer det nog inte bli någon större ändring inom den närmsta tiden eftersom jag har bytt jobb och har lite annat att fokusera på (också)

Så i brist på egna ord tänkte jag skamlöst länka vidare till en annan bloggpost med tänkvärda ord Surly Bikes Blog - I’m done

Friday, July 29, 2016

Next Gen MTB

Från gårdagens tur i Bökeberg

Nästan tur att han inte har fler växlar än en, då hade man nog inte kommit ikapp igen :-)

Sunday, July 24, 2016

TCR IV

Knappt har deltagarna i LoSS Sverigetempot 2016 gått i mål förrän det är dags för nästa episka händelse - Trans Continental Race. I år med ca 180 deltagare i soloklassen och runt 30 "par" som kl 22:00 den 29 juli startar ett lopp äventyr som bjuder på (minst) 380 mil genom Europa med fritt vägval mellan kontrollerna, ingen service, support eller följebilar och en tracker på alla deltagare. What is there not to like? p>Som vanligt kommer det nog också uppdateras en hel del på sociala medier som Instagram, troligen under #TCR2016 och #tcrno4 som hashtags. Enjoy!

Wednesday, July 13, 2016

Helstelt i Häckeberga

Idag blev det helstelt i Häckeberga för hela slanten, jag på en snart 20 år gammal GT, Oscar på sin Hoy och minstingen Emil på sitt enväxlade bojsänke (eftersom den lilla ändå är lättare än det gröna ankaret). Men vad gör det när man har hur kul som helst i bok- och barrskog (med härliga hallonsnår)?

Thursday, July 7, 2016

Fint på Fårö

Samma cykel som förra torsdagen men nu med lite mer "plush" däcksval för skumpiga småvägar här på Fårö skodda på härligt halvhöga karbonghjul. Idag blev det 23 km cykling med barn på sportgrus skakat i motvind, till helgen hoppas jag även kunna skarva på med en lite längre runda på storön.

Monday, July 4, 2016

Södertälje 1000K Brevet

Disclaimer

Texten i denna post publicerades ursprungligen på Happyride.se författad under visst mått av sömnbrist, på en mobil med begränsade redigeringsmöjligheter. Den har därefter omarbetats något (och lite bilder lagts till) där så behövts.

Prolog

Till skillnad från förra året valde jag denna gång att inte ta tåget från Skåne till Södertälje utan satsade en semestervecka med familjen i trakterna runt Valdemarsvik vilka också bjöd på lämplig träningsterräng med möjlighet att samla på sig rätt många höjdmeter per mil. Två "före frukost rundor" på ca 16 mil vardera blev det och ca 3500 hm på det. Pga "anledning" blev det sen ändå lite strul med transporten till starten eftersom det var oklart hur lätt/svårt det skulle vara att ta sig över Södertäljebron med bil så väl på plats i Östertälje hade jag redan lite drygt 11 mil i benen efter att jag cyklat från Nyköping till Jönåker och där skarvat på banans avslutande del över Stigtomta, Björnlunda & Gnesta. Lagom uppvärmning alltså.

Kom därmed rätt tidigt till starten och en efter en droppade de andra in tills vi summerade 13 tappra randonneurer. Utrustning, väderlek och klädval diskuterades - själv saknade jag mina riktiga skärmar som blivit bortprioriterade pga utrymmesskäl i bagaget. Istället hade jag en liten flärp över bakhjulet, spontant och något panikartat inhandlat på Haga cykel i Norrköping eftersom den bakskärm modell SKS Race Blade som jar ursprungligen tänkt använda visade sig vara för smal för 28 mm däck och genererade otrveliga skavmärken på däckssidorna.

Södertälje - Nyköping, 76 km

Efter lite pappersarbete och sedan en snabb genomgång av Åsa rullade vi (efter viss tveksamhet om vem som skulle ta täten) iväg någon minut eller två efter 21 på torsdagskvällen. Eftersom Saltsjöbron f.n används som ersättare för E4 tog vi GC-banan för jag lyckades fippla till med mobilen över en elak broskarv och vips så slapp man uppdatera Internet med sina whereabouts...

Bra tempo in i natten på första benet till Nyköping, vi var väl 10 st som rullade på ett led och stämningen var bra om än lite tystlåten. Vid kontrollen valde huvuddelen att ta in på McD medan jag och Niklas (som jag cyklade även förra årets 100-milare med) tog ett stop 'n go på Statoil/CircleK och körde vidare som duo. Planen var enkel, köra så fort som vi orkade och ta så korta stopp som möjligt för att förhoppningsvis få en bra tid.


Tåget går, natten kommer

Nyköping - Linköping, 106 km

Natten var ljum och fin, vägarna breda och snabba även om det din vanligt var lite GC-banetrixande genom Norrköping. Nästa stämpling var i Linköping och på vägen passerade allehanda (för mig välbekanta) platser som jag malde på om med historier och anekdoter - att Niklas öron inte trillade av var nog mest ett under. McD i Ryd var STÄNGT och vi snabbstämplade för andra gången, nu i den charmiga "nattluckan". Fyllde på pissljummet vatten i skåpet och tog sikte på Ödeshög.

Linköping - Ödeshög, 65 km

Gryningen kom och temperaturen sjönk lite till men det var fortfarande helt OK, särskilt med mina Pro Team Thermal bibs som hjälpte att hålla låren varma. Någonstans här började vägarna bli allt fuktigare även om det (nog) inte direkt regnade. Första gruset till Tjurstorp var en fröjd men strax efter att vi kom ut igen på den lite större vägen kände jag att det var "lite mjukt". En liten vajerkardel hade satt sig och ätit in genom punkaskyddet. Svår att plocka ur men med kniv och tång var den till slut loss och med ny slang kom vi straxt fram till kontrollen i Ödeshög.


Solen går upp över "schlätta"

På Rasta blev det ståfrukost på kaffe, drickyoggi och nån slags trekantsmacka och första "är ni helt j-a galna"-blicken kom när vi ärligt svarade på hur långt vi vad cyklat, hur långt det var kvar och när vi tänkte oss vara i mål. Även här var vattenskåpsvattnet inte direkt kallt, men lyckligtvis var lufttemperaturen fortfarande sådan att flaskorna snart skulle anta mer lämplig temperatur.

Ödeshög - Mullsjö, 99 km


En av många kyrkor som passerades

Under vägen söderut längs Vättern kom de första regndropparna och tilltog lite pö om pö tills det väl i Jönköping urartade i ett lokalt skyfall. Ingen chans att hinna ta på någon regnjacka förrän det redan var för sent och rejält blöta rullade vi vidare längs den öde playan och hoppades att backarna skulle hjälpa till att få tillbaka lite temperatur i kroppen.


Wet, wet, wet


Mixar natural tan lines med "Belgian" dito

Till viss del fungerade det men som alla vet så måste det dom går upp även komma ner och så även denna gång. Nedförsbacke och blöta (grus)vägar betyder grussprut i ansiktet så vips hade man tänderna blästrade och slapp tänka på tandborstningen. Backe upp och ner och upp igen medan regnet kom och gick med en härlig skur precis innsn kontrollen i Mullsjö någon gång på förmiddagen och det var två rätt blöta figurer som trillade in på Frendo-macken för ståfika och stämpeli kortet (som personalen f.ö fick hjälpa till med att plocka upp och stoppa ner i plastpåse för att hålla det så torrt som möjligt).


Tur man har solglasen på så att inte blicken avslöjar hur man känner sig - pigg som en nyponros!

Mullsjö - Fristad, 68 km

Weiter weiter, immer weiter. Samma väder och fler backar väntade på vägen till Fristad men nederbörden hade åtminstone avtagit intensitet så det räckte med värmare och väst. Vad vi vädermässigt saknade uppvägdes åtminstone av omgivnarna och naturupplevelser, så långt hade vi bla fått se två rävar, sex tranor och tjogvis med rådjur.

I Fristad ratade vi förra årets "gourmetlunch" på pizzerian till förmån för en korv och kaffe på den närbelägna OK/Q8-macken - festligt så det förslår. Vädret till trots såg det så långt ut att kunna bli en riktigt hygglig tid (big words I know), vi siktade på runt 42-44 h så här efter drygt 41 mil på ~15 h låg vi bra till.

Fristad - Landvetter, 58 km

Nästa ben på banan skulle ta oss till Landvetters flygplats via ett antal -red orter och en -hult men för ordningens skull ska påpekas att ev skyltspurtstramsande helt lagts åt sidan för "the greater good", vilket så här i efterhand troligen var ett väldigt bra beslut. Länsväg 156 var f.ö ungefär lika ocharmig som jag minns den från förra året även om asfalteringsarbetet med tillhörande uppfräsningar och kanter nu var klart.

Någonstans här på vägen fick jag även min andra punka, en rejäl glasbit hade gjort ett stort hål i framdäcket och ett lite mindre i slangen. Innan dess hade jag även fått ett nippelbrott på en bakhjulseker, oväntat och istället för att stå i regnet och finlira med hjulriktning släpptes bromsen ut för att tåla lite mer spel. En annan intressant mekstund var när Niklas kedja i en uppförsbacke bestämde sig för att gifta sig med framväxel och vevparti, snudd på ett under att inte bakväxeln rök samtidigt. Efter dessa malörer sjönk modet något.


Temporärt ombygge av drivlinan

Som lite extra krydda (kan man ha lök på makrillen?) verkade det dessutom som att den sydliga vinden tilltagit något och gav oss inget gratis. Sista backen upp till flygplatsen forcerades fokuserat och belöningen blev (ännu) en korv. Tyvärr bara i bröd då moset " var slut" så där blev nån snuvad på middagsmaten vilket kändes så där bra mtp att följande 17 mil hade rätt begränsat med (snabb)mat.


Bara en korv, men den var iaf baconlindad!

Landvetter - Vegby - Torsvik, 171 km

Nåja, vilka är vi att klaga? Bara att förse sig med annat gott (och blandat), fylla flaskorna och streta vidare. Vid ett tillfälligt uppehåll i regnet kände jag att det nog var smart med en powernap och bakom någon kabeltrumma hittade vi en plätt väldränerat grus att knoppa in för en kvart/tjugo minuter med ambitionen att det skulle vara det enda sovstoppet.

De följande milen rullade på i ett kontrollerat tempo även om kantvinden ( och ibland sidamot) gjorde att det inte gick riktigt så fort som önskat. Backarna fortsatte komma och gå och i Vegby var inget öppet så vi fortsatte mot nästa kontroll med det vi hade med oss i bagaget.

På sträckan söder om rv 40 är det en extra hjälp att ha med sig kartnoter eftersom det stundom känns som att man aldrig kommer fram och att det alltid finns (minst en backe till som väntar). Den ultimata psykningen är när det känns som man borde vara framme bara för att se skylten "Taberg 15" ökande in på en smal skogsväg (där vi f.ö blev omkörda av en timmerlastbil).

Innan klockan slagit tolv var vi ändå på den nattöppna Shell-macken i Torsvik för ännu en stämpel och förhoppningsvis en liten paus från regnet. Här slog jag på stort och tog förutom korv med mos även alla tillbehör inklusive rejäl portion räksallad plus kaffe och en pistagebulle. Att ta på mer kläder inför resten av nattkörningen var inte mycket lönt eftersom nästan allt redan var blött och jag plockade fram diskhandskarna för att åtminstone hålla händerna någorlunda varma.

Torsvik - Eksjö - Kisa - Söderköping, 231 km

Den andra natten var rätt olik den första, istället för pigghet och förväntan inför det som komma skulle var det snarare en känsla av trötthet och längtan efter soluppgången för att få känna lite värme på kinden. Sömn började bli nödvändigt men var ska man lägga sig i obygden när det är helt saknas busskurer, luftskåp eller andra skyffen skyddade för regnet? Till slut blev det ett gammalt luffartrick med sovplats under bryggan till en ladugårds höskulle någonstans innan Eksjö. 30 minuter senare var vi på väg igen om än att min GPS i regnet hade aktiverat en besynnerlig funktion där rutten vi skulle följa enbart var markerad som ett tunt färgat streck och Niklas av uppenbar anledning hade lite svårt att köra på enbart kartnoter i mörkret.

Till Eksjö kom vi ändå till slut och inte heller här var det någon större aktivitet så vi fortsatte färden utan stopp. Min GPS kraschade och vid omstarten var det nära att jag gjorde det samma i ett potthål förklätt till vattenpöl. Gissningsvis var det här jag också tappade mina glasögon som jag satt i hjälmen eftersom de ändå regnade igen hela tiden. Om någon hittar ett par gråa Rudy Project Rydon med klara glas kan ni väl skicka ett PM. I villervallan misstolkade vi även en återvändsgrändsskylt men kom snart på rätt väg igen då vi den andra slutade på en grusig gårdsplan.

Upp på länsväg 134 och nu kändes det som man nästan var hemma, eller åtminstone på välkänd mark. Tyvärr var inte känslan i kroppen lika bra och i ett dike utanför Österbymo blev det (frivillig) sovstund för att rätta till problemet. Som vanligt behövs i dessa lägen ingen väckarklocka utan istället vaknade jag av skallrande tänder men listigt nog hade vi valt en plats innan en längre backe så det gick rätt lätt att få upp temperaturen igen.

Kisa passerades lite efter sju på morgonen och det fanns inte heller här några morgonöppna fik eller kiosker för att ordna med stämpel så vi tittade vänster på värdshuset och fortsatte mot Åtvidaberg och Söderköping. Här hade vi förra året en fin medvind och givet att det under denna runda mestadels hade blåst från syd eller sydväst hade vi nästan räknat med en repris. Men tji fick vi, för snarare hade vinden vridit lite mot ost och (som det kändes) ökat lite.


Enbart fotad för bigmollo

Nu var det rätt tungt, det kändes som att det mesta bar emot och den tid vi halvvägs tyckte oss ha inom räckhåll var nu snarast en dröm. Dessutom var det nästan 8 timmar sen vi hade något riktigt att äta och magen började kurra lite smått som för att meddela att det normalt sett var frukostdags nu. Plockade fram min rulle med mandelmassa och tog ett bra bett och hoppades det skulle vända humöret.

Och som det vände. Efter Borkhult kom plötsligt solen fram och började gassa på rejält. Jag utan solglasögon fick slänga på kepsen och kisa lite för att inte bli bländad av fagra Östergyllen i all sin prakt. De flossade thermobibsen som varit så rätt tidigare på resan började nu känns lite väl varma och för att inte smälta bort alldeles plockade jag helt sonika av cykeltröjan och körde i bara underställströjan till Söderköping. Här inkasserade rundans näst sista stämpel tillsammans med glass, köttbullsmacka, kaffe & toscabulle (om än att de inte intogs i samma ordning).

Söderköping - Södertälje, 145 km

Utan att stressa fikade vi en stund på asfalten utanför macken och cyklade sen iväg mot färjan över Bråviken dit vi anlände precis lagom för att hinna byta tröja och strumpor till något riktigt svalt för nu var det riktig högsommarvärme och alla som tagit Skenäs-färjan vet att det på andra sidan väntar en rätt bra backe över Kolmården.


Summer times!

Backen attackerades med disciplin med vetskapen om att det fortfarande var drygt 12 mil kvar men precis som vi skulle påbörja nedfärden känner jag några stänk på näsan för att i nästa sekund ha regnet piskande i nacken samtidigt som det var blå himmel åt det håll vi färdades. Det var inte utan att det kändes som att vädret gillrat ett lurigt bakhåll på oss bara för att visa vem som bestämmer. Utanför Jönåker är det som namnet antyder väldigt lite skog men lyckligtvis hittade vi några granar som kunde ge en smula skydd medan vi desperat försökte rota fram så mycket som möjligt utan att för den sakens skull blöta ner resten av det vi hade med oss. Det gick sådär ...


Man kan liksom bara le och vinka åt eländet

Påklädda kom vi till slut iväg igen ungefär då det värsta var över (även blixtarna och åskmullret hade dragit vidare), men fortsätt småregn, blöta vägar och många små backar var det inte lönt att stanna och justera klädseln en gång till. Tvärtom fick jag istället vid första lämpliga ställe stanna för att plocka på (ännu) kläder - underställ ovanpå sommartröjan och brevettröjan utanpå det inunder regnjackan plus buff på huvudet - bara för att få lår, armar och mage att sluta skaka. Käken gick ju som ett smatterband oavsett så den var det inte mycket att göra något åt.

Det kändes ändå lite tröstande att ha cyklat igenom samma sträcka ca 48h tidigare för med det i färskt minne var det lättare att hålla koll på skyltar och avstånd (och till exempel veta att det från korsningen där det står "Nykvarn 8" är drygt 2 mil kvar till mål. Från just den skylten gick det mesta på autopilot även om benen kanske inte var så pigga på någon större tempohöjning och en fem i sju slutstämplade vi på CircleK i Östertälje.


Slutstämplat

Epilog

Hjärnan är på något underligt sätt otroligt effektiv på att bara spara på de bästa minnena och trots att förra årets runda var rätt tuff hade jag (någonstans i en förvirrad dröm) haft en ursprunglig plan om att även kunna cykla en bit på vägen tillbaka efter målgång. Lyckligtvis kom jag på bättre tankar så när kortet var inlämnat hade jag skjuts som väntade, en burgare på MAX utanför Nyköping och sen slocknade jag i passagerarsätet för att vakna upp i en säng en sisådär 15 timmar senare. Nu blir det en liten paus i långcyklandet för mer familjecykling, förhoppningsvis mest i skogen.

Strava:

Thursday, June 30, 2016

Halvårsrapport 2016

Sex månader har gått och jag noterar att de flesta av mina (mediokra) mål för året redan är uppfyllda.

  • Minst en hel breveserie - check, redan innan maj månads slut
  • Gästspelsbrevet på minst en annan ort - check, 300K regnrunda i Lkpg fixad
  • En brevet på för ändamålet oavsedd cykel - check, Åsarundan gjordes på Brommien
  • Inga fler cyklar... - Epic fail, en ny MTB står redo att köras på...
  • Minst 50 h MTB (om bara grejorna håller så) - Tufft mål. 14 h så långt, men åas på bara 6 rundor så långt. Nu ska det bli åka av!
  • Ett hemligt bonusmål! (presenteras i april om allt går som det ska) - Lagt på is för tillfället pga anledning

PS Är för tillfället ute och cyklar en runda DS

Saturday, June 25, 2016

Tillskott i cykelstallet


Ny mot gammal

Det blev en kanske lite oväntad men ytterst välkommen sommarpresent till mig själv nämligen en ny skogscykel, den första på drygt 15 år. Efter en längre tids funderande slog jag till på en BMC Team Elite TE02 i "snikutförande" med XT/SLX men med läskigt lätt ram i kolfiber och en framgaffel som vida överstiger mina färdigheter i terränglådan.

Plockade givetvis av framväxel(e)n och bytte till lagom stort N/W-drev fram samt en XT-bakväxel av "+"-variant så kedjan inte ska skramla onödan. Och eftersom jag ännu inte vant mig vid 720 breda styren blev det att damma av ett gammalt 660 för att slippa slå i lillfingerknogarna i träd och andra hinder.

Nu frågar man ju som bekant inte en dam om hennes vikt, men jag kan avslöja att den för tillfället är under 11 kg (med pedaler) trots att bara hjulen väger över 4 kg inklusive däck, slang och skivor.

Efter några snabba provturer i de lokala spåren är det första intrycket att detta kan bli en väldigt rolig sommar, inte bara för att köra långt och fort utan även kort och lite mer tekniskt och gärna tillsammans med resten av familjen.

Thursday, June 23, 2016

Uppföljning Apidura

Efter ett par långturer med mina Apiduraväskor på cykeln känns det som man kan börja utvärdera hur de funkar jämfört med andra populära produkter. Kortfattat får jag nog konstatera att jag är nöjd även om det finns vissa anpassningar att göra för att bättre passa _mina_ behov.

Först till rakning är styrväskan. Modellen är designad för att hänga under styret, snarare än vara placerad framför. Infästningen mot styret är enkel men funktionell men om man inte har ett relativt högt styrrör eller extra spacers kan det bli svårt att få plats med en dynamolampa under. En liten brygga/båge från frambromsen kanske kan hjälpa till att hålla väskan i ett högre lägre, men det har ännu inte blivit ett akut behov. I nödfall funkar även en enklare lösning som t.ex. ett "out front"-fäste för Garmin (motsv) riktat nedåt som tillräckligt bra stöd..

Storleken på "compact" är, namnet till trots, i min mening fortfarande onödigt bred - 50 cm "platt" - även om man med hjälp av rullstängningarna kan göra den relativt liten för att passa in mellan "dropsen" även på ett smalare bockstyre och ändå inte besväras av att den "känns" när man tar lägre grepp. Rullad till 30 cm bredd får jag plats med det mesta i klädväg som jag behöver för en längre brevet. Hade inte skadat om den orullad var en 10-15 centimeter kortare. Vikt 210 gram.


En liten påse med regngrejor


En liten påse med varma(re) kläder


En liten påse med rena(re) kläder


En liten påse med nattgrejor


Färdigstuvat


och stoppat i säcken

Den största nackdelen är nog att den modell jag har inte är helt vattentät eftersom sömmarna inte är tejpade. Till årets kollektion har det även kommit en "dry"-variant men jag har istället en 4 liters lättvikts "torrpåse" från Sea to Summit (Ultrasil heter modellen) som passar perfekt inuti rullen. Eller om man har en bra framskärm och använder tillbehörsväskan frampå så verkar rullen bli tillräckligt skyddad för att klara sig ändå.

Tillbehörsväskan däremot behöver betydligt bättre omsorg som t.ex. regelbunden impregnering och noggrannhet med att stänga dragkedjan helt varje gång för att inte läcka in vatten och eftersom den saknar dräneringshål i underkant så kan det lätt bildas små sjöar i botten på väskan. Då den hänger framför rullen antar den dessutom en lätt böjd form vilket gör att saker som ligger långt ner kan bli lite väl svåra att komma åt i farten så det gäller att tänka sig lite för när man packar. Vikt 130 gram.


Styrrulle & tillbehörsväska monterade - ovanifrån


... framifrån ...


och från sidan

Tricket med att få väskan att sitta bra är gummibandet på fästet ska sitta snortajt om styrlindan (som gärna får vara lite extra greppig), dvs se till att den lilla resåren för att samla upp överbliven rem ska inte ligga mellan. Sen är det nog en fördel om man drar åt remmarna med rullen lite "uppvikt" så att den låser fast med sin egen vikt när den vinklas ner.

Topprörsväskan (regular, inte extended) funkar ungefär som de flesta andra liknande jag använt, den fästs enkelt och säkert med kardborreband runt överröret och styrröret. Öppningen är en vattensäker dragkedja som stängs framåt/uppåt, den är lite smalare än t.ex. Topeak Fuel Tank och funkar för mig att även ha monterad baktill mot sadelstolpen utan att vara irriterande i vägen för knä eller lår.


High5!

Det som inte riktigt funkar perfekt är att karborrebandet framtill kunde vara infäst lite längre ner för oss som inte kör med spacers under stammen, men detta problem har jag i princip lika på alla väskor av denna typ. Pga detta har jag modifierat mitt exemplar genom att trimma av lite av bandet så det passar bättre. Utrymmesmässigt får det plats en 2-3 lätta racerslangar + däcksavtagare och någon gel eller ett antal gels och andra småprylar. Hade nog valt den större modellen om jag köpt en idag. Vikt 62 gram.

Sadelväskan från Apidura har jag (faktiskt) inte fått så mycket användning för, oftast har det räckt med en (betydligt) mindre Ortlieb packad med några slangar, multiverktyg, en liten bit frottéhandduk, laglappar + solution, kedjelås, ett par diskhandskar. Den enda gång som "resväskan" testats ordentligt var på förra årets 100-milare då jag verkade vilja ha med mig "allt" jag kunde hitta i klädväg + ett extradäck. Det jag upplevde var att den trots sin storkel och form inte svajade märkbart (även om det förstås märks om man har några kila extra under rumpan). En mer uttömmande utvärdering än så av sadelväskan får vänta tills jag har något vettigt att skriva.

Infästningen är helt med kardborreband och kräver inga förmonterade fästen. Formen smalnar av mot sadelstolpen och gnager inte mot mina mediokra lår. Precis som med styrväskan är den modell jag har inte helt vattentät eftersom sömmarna inte är tejpade men den har en skyddande bit "integrerad stänkskärm" i underkant. Till årets kollektion finns även en "dry"-variant i syndigt svart. Vikt 320 gram.

Avslutningsvis en bild med "extra allt"


Packad och glad!

PS I dagarna har två modeller av Apiduras väskor i samarbete med Rapha presenterats, kollar mer här och här. Spontant tycker jag de ser snygga(re) ut men undrar hur man tänkte när det inte även gjordes en blå/vit/rosa version av "necessären".

Sunday, June 19, 2016

The Longest Day Ride

Uppstigning 04:00, kaffe & pizzaslice, avfärd 04:34. Mötte upp resten vid Musette i Malmö en 40 minuter senare för stilfull gruppcykling runt ett sommargrannt Skåne. Morgonfixa på Söderberg och Sara i Ystad, lunch vid Wanås konstpark och middag i Höganäs. Där i mellan rundades Ales stenar och Kullen fyr. Hemma strax innan klockan han bli midnatt. Epic.


Running on dynamite


Good roads, good friends


Ibland är en bulle en fralla, ibland är det något helt annat


Cruising


Sportgrus FTW

Kollar in havet


Done and dusted


I love the smell of sportgrus in the evening

Strava:

Tuesday, June 14, 2016

Kvalitetstid

Det är inte bara långtlångtlångcykling som företas i hushållet, på senare tid har det även packats skogscykel i bil och körts över stock och sten på mysiga turer. Nu senast i söndags när jag och C hade nästan 2 1/2 timma egen kvalitetstid tillsammans i härliga Häckeberga. Torra spår, bra väder och kanonfin inställning på både cyklar och cyklister.


Röja ormbunkar


Mosa backe!

Det enda abret är väl att jag med min ~15 år gamla alu-HT med 26"-hjul känner mig lite omodern där ute i skogarna trots att den har singelklinga fram & 2.2" bredd på däcken. Så vad ska man ha istället, en BMC TE02 kanske??

Strava:

Tuesday, May 24, 2016

Malmö 600K Brevet

Well, well, well. Var ska man börja? Kanske med den semispontana fikastunden utanför Coop i Hyltebruk? Eller ett snudd på havererat framhjul med 25 kvar att cykla? Hur väderleksprognosen slog fel och det istället för lite regn mellan Ängelholm och Helsingborg blev drygt 30 mil på blöta vägar? Eller med något helt annat?

Startade hemifrån kl 7 med (relativt) fullastad cykel där varje pinal vägts på Mettlern och rationaliserats efter eventuellt behov. Kolfiberhjulen bytta mot traditionella lågprofils aluhjul med SON-navdynamo och LED-lampa som belysning. Bakom sadeln en liten väska med reservslangar och verktyg. Framtill styrrullen från Apidura med 3 mindre och färgkodade packpåsar innehållandes extrakläder och framför denna "necessären" där jag kompletterat den vanliga provianten med ägg- & baconmackor på rågbröd och även stoppat ned en stor, smaskig förpackning mandelmassa av märket Odense (inspirerad av min vapendragare Oscars framgångsrecept på förra 40-milaren). Efter en snabb koll på väderleksprognosen skippade jag skärmar (inte ens en liten fånig SKS Raceblad bak), för här var fokus främst på fart före funktion.


På väg mot starten

Efter Malmös stadsgräns blev det bra fart på påkarna och av de sju som startade formades rätt snart kvartett i täten som glatt vinkade tillbaka när vi i Lomma fick glada tillrop av inte mindre än 2 flaggviftande supportrar. Stärkta av denna fina start var vi som i ett nafs i Kågeröd (59K) och stämplade en minut efter minimitiden.


Sista förningen in till första kontrollen

Här tackade Durrin för sig med önskemål om att få ta resten av rundan i sin egen takt och vi fortsatte som en trio uppför Söderåsen, denna gång med lite lugnare körning än på 400K, och enligt god tradition väntade vi in toppen för att tillsammans bomba ner genom bokskogen på andra sidan. Den sträckan är verkligen något alldeles extra såhär på försommaren (även om det var lite lurigt nylagt oljegrus i början) och det sprätte nog lite extra i benen på alla när man fick släppa på ordentligt efter sista böjen.


Ner, ner, ner, nedför backen ner.


Smiles for miles

Vinden fläktade på lite lagom bakifrån och hjälpte till med farthållningen när vi kryssade vidare norrut, först på de mysiga och smala småvägarna norr om Klippan och efter Örkelljunga den betydligt bredare (och mer lättåkta) gamla E4:an. Och vips så var vi framme vid dagens första skyltspurt, Skånes-Fagerhult, för att sen repetera 4 ggr till på 12 km.


2 x bro!

Needless to say, jag hade allt som oftast inte en chans även om jag gav de flesta ett riktigt försök, det är ett hårt liv som randonneur i Småland. Efter Axhult var det dock lugna puckar och vi gled vidare längs gamla Riksettan upp mot dagens andra stämpling i Strömsnäsbruk (147K).


Zipp 404, behöver det sägas något mer?

Här var det som natt och dag mot för två veckor sedan, någon stämpel fanns minsann inte att uppbringa och korv (eller något annat i matväg) att sälja var också oklart om de hade. Efter lite övertalning så gick det dock vägen och vi kunde fortsätta resan mot nordväst och ytterligare några -hult & -ryd skyltspurter att roa oss med. Efter Lidhult var dock de flest juvenila tendenserna över när jag plötsligt ser en liten skylt med "Saxhult" på och från spets sätter fart för kung och fosterland. Efter 9 tidigare bedrövelser spelade det ingen roll att skylten kanske var en aning grönare än blå i tonen. Jag var först.


En riktigt rak väg

En halvtimma senare eller så rullade vi in i Hyltebruk (215K) för stämpling och ännu en moralhöjare i form av en fikastund med riktigt kaffe utanför Coop. Det var Cecilia, Oscars faster, som hade tagit med sig en termos för att peppa oss galningar på färden. Vi hade en rätt angenäm stund där i solen och det var nästan lite svårt att ta sig i kragen för att komma vidare, men har man ett mål så har man och överdrivet långa pauser ingick inte denna dag i planen.


Nu var det dags för det första av två relativt långa ben att avverkas, 12 mil till Kungsbacka. Här var det bitvis riktigt fina vägar, särskilt efter Ullared och upp mot Källsjö & Kungsäter, lite så det tog emot att cykla allt för fort med risk för att missa något.

Här hamnade vi också mitt i ett oväntat vägarbete med sportgrus "deluxe" där alla fick använda sina bästa CX-skills för att ta sig runt. Men det gick rätt fint det med även om man just där och då hade önskat sig ett annat val av sko/pedalsystem än racer & Time Xpresso. Milen rullade annars på bra och humöret var gott när det plötsligt började stänka på näsan. Regnet som inte skulle komma var nu här och vad det verkade så skulle det inte ge med sig i första taget.

Ramlade in på Statoil/CricleK i Kungsbacka (335K) en fem i sju och hade därmed på dryga 11 timmar ett totalsnitt lite över 30 km/h (och rullsnitt på ca 33 km/h). Här var det dags för middag (två grillade med mos och räksallad) och ombyte till nattakläder, dvs påtagning av extra undertröja, knävärmare och skoöverdrag innan vi en halvtimma senare sa adjö till Ebbe och styrde kosan söderut längs västkusten.

Vinden låg fortfarande på från syd men nu med regnskurar och blöta vägar. Vi gnetade på så gott det gick med förhoppning om att det skulle lätta för det var varken särskilt kul att dra eller ligga på rulle - antingen blev man trött eller så blev blöt och kall.


Pain and suffering in various tempos

Efter en dryg timma hände något man verkligen inte önskar ska hända, en bilist tränger oss medvetet mot vägkanten samtidigt som han/hon/hen står på hornet och i kalabaliken går mitt framhjul lätt emot Oscars bakre snabbkoppling med följd att två ekrar på ena sidan går rakt av och hjulet inte alls går fritt längre. Med 25 mil kvar och mörkret i antågande kan man nog utan att överdriva säga att moralen sjönk en hel del där och då, men med i en busskur fiskade jag upp min ekernyckel och lyckades till slut vrida till så att däcket åtminstone gick fritt från broms och gaffel. 16 minuter senare var vi på väg igen.

Natten förflöt i övrigt utan incidenter. Regnet kom och gick, jag tappade tydligen det ena glaset till mina sportbågar någonstans utanför Falkenberg, och även om (mot)vinden verkade mojna något så var den hela tiden påtagligt närvarande. Näst sista stämplingen i Halmstad (456K) var ett välkommet avbrott i misären och på något sätt en liten signal om att nu var vi "på mammas gata" om än att det var 15 mil kvar med minst sagt välbekanta vägar framför oss.

Med varsin värmande korv & kaffe innanför västen satte vi av igen lite efter halv ett och drygt en och en halv timma senare var vi åter på skånsk mark och bemästrade Hallansåsen i ett kontrollerat och stabilt tempo för att sen susa nedför på andra sidan.


Pretty in pink

Takten ökade nu något och när vi kom till sista kontrollen i Helsingborg (544K) 03:42 med drygt 6 mil kvar var det verkligen bara stämpla och köra för att vi skulle nå målet på under 22 timmar. Härifrån var det lika mycket en kamp mot klockan som ens egen kropp, allt regns och grus hade sipprat in både här och var och jag ångrade djupt att den där lilla fåniga skärmen inte fick sitta kvar. Kedjorna började gnissla, liksom tänderna knastra men så i höjd med Löddeköpinge kom ljuset åter och plötsligt var alla vägar torra. Utsikten över sundet var magnifik och härifrån blev det en ren promenad i parken.

För ordningens skull ska här tilläggas att det Malmö-skylten neutraliserades pga rådande omständigheter och att vi, för kanske första gången i brevethistorien, hade tur med trafikljusen på Nobelvägen. 05:55 sladdade vi in och slutstämplade våra kort på Shell Holma och avrundade med en kort fika innan det var dags att cykla hem för vissa (och för andra ta tåget tillbaka till Köpendanmark och springa ett marathon...)


Slutstämplat

Strava: